I vårt nyhetsbrev för oktober konstaterade vi att svensk offentlig sektor lägger ner väldigt mycket tid och resurser på att springa på olika modeflugor (floskler?) inom ledning, styrning, organisation (=management) såsom innovation, tillitsbaserat, lean, teal, värdebaserad vård, syftesdrivet m.fl m.fl i all oändlighet. Resurser (inklusive tid) som egentligen borde läggas på den s.k. kärnverksamheten.
Intressant är därför att läsa signaturen ”Eva:s” reflektion på Kvartal om ”slöseriet med skattemedel på dessa meningslösa woketrender”
I den nyligen (maj) utkomna boken om administration i offentlig sektor konstaterar författarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Wiechselberger att allt tyder på att administrationen inom offentlig sektor har ökat, framförallt relativt andra arbetsuppgifter. Författarna menar att detta beror på flera orsaker och pekar på bl.a. aktörsintresset (egenintresset), omvärldsförändringar, effekter av ändrad styrning och professionalisering, men en bidragande faktor är nog också det stora intresset för modetrender inom management som leder till startande av nya projekt, köpande av konsulttjänster och i värsta fall etablerande av nya staber. Lägg därtill då forskaren Kim Eriksson vid Göteborgs Universitet som konstaterar att offentlig sektor har lätt att lägga till dimensioner i styrningen men svårt att rensa bort gamla, så kan man första att administrationen växer.
Vad beror då detta på? Efter att under mer än 20 år ha arbetat med offentlig sektor kan jag konstatera att det inom sektorn ofta finns ett omotiverat dåligt självförtroende kombinerat med en övertro på att alla problem kan lösas genom att kopiera näringslivet. Tyvärr stöds denna uppfattning ofta av näringslivets egna organisationer (Svenskt Näringsliv) eller lobbyister (Kommissionen för skattenytta). ”Om bara Försäkringskassan gjorde som Scania så skulle man spara……………….”. Den bistra sanningen är ju att varje organisation har sitt verksamhetsunika arbetssätt i form av kombination av kärnverksamhet och stödfunktioner som inte kan kopieras rakt av men väl hitta inspiration ifrån. Detta gäller f.ö. övrigt också den inom offentlig sektor vanliga övertron på gemensamma lösningar mellan verksamhetsunika områden.
Vad kan då göras? Det är inte alls fel att söka inspiration från andra och undvika att ”uppfinna hjulet”, men resultatet måste sättas in i det aktuella sammanhanget. Inom offentlig sektor finns en fantastisk kunskapsbas att ösa ur i form av rapporterna från Statskontoret, Riksrevisionen och tillsynsmyndigheterna eller erfarenhetsöverföring mellan kommuner och regioner. Om denna informationsmängd gjordes tillgänglig på ett enkelt sätt så skulle mycket tid, kraft och pengar (konsultarvoden) kunna sparas in och s.k. ”goda exempel” skapas. Ett annat är att kommuner och regioner är (åtminstone legalt) identiska verksamheter vilket gör att möjligheten att återanvända kunskap borde vara betydande. Här har SKR en roll att fylla, men också att kommun/region politiker istället för att fokusera på att sätta den egna verksamheten ”på kartan” anstränger sig att spara på medborgarna skattemedel.
Värmdö i oktober
Anders Kron