Frågan kring arbetstiden har under våren återuppstått i den politiska debatten. Bland annat så har en av Socialdemokraternas arbetsgrupper återigen lyft tanken om sex timmars arbetsdag och LO har haft frågan uppe på sin kongress nyligen. Likaså har tankesmedjan Futurion haft en seminarieserie (och en bra rapport) på ämnet och SvDs ledarpodd behandlade frågan den 20 februari.
Frågan är långt ifrån ny! Redan på 60 talet reflekterade Staffan Burenstam Linder i boken ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” kring kontrasten sänkt arbetstid men ändå ökad stress, och Bodil Jönsson har ju i flera böcker om tid filosoferat kring vårt ökade beroende av tiden. Ibland har det därför diskuterats varför vi bara valt att ta ut den stora produktivitetsförbättringen vi haft under efterkrigstiden i höjd lön istället för i sänkt arbetstid.
Lite förvånande är det dock att de som mest brukar förfäkta att arbetsvillkoren (=fördelning av löneutrymmet) ska regleras av parterna på arbetsmarknaden, i just detta avseende verkar lite tveksamma om vägvalet.
Enligt de flesta bedömare så innehållet frågan ett stort antal dimensioner:
Genomförande: I den politiska debatten har såväl sextimmarsdag, fyratimmarsvecka, 30 timmarsvecka och utökad semester florerat. I de försök som har gjorts har ett ändrat fokus från att mäta arbete i form av nedlagd tid till istället genomförd prestation noterats.
Hälsa: Stressrelaterade sjukdomar är ett växande problem inom vården. Det saknas dock belägg för att sänkt arbetstid har en positiv effekt på detta. Istället kan det vara tvärtom, om det som tidigare gjordes på 8 timmar nu ska göras på 6 timmar.
Produktivitet: Det hävdas ibland att själva kravet på sänkt arbetstid skulle stimulera till ökad ansträngning från arbetsgivare att effektivare utnyttja den befintliga arbetstiden. Det finns förmodligen ett sånt samband men hittills har ingen lyckats kvantifiera det. (se också reflektionen om AI nedan).
Erfarenheter: Försök med såväl sextimmarsdag som fyra dagars arbetsvecka har genomförts framförallt utomlands men också i Sverige (Toyota, Östersundsbostäder, Göteborg m.fl ) Slutsatsen verkar vara att det är lättare att genomföra i näringslivet om det kan motiveras av eventuellt bibehållen lönsamhet, än i offentlig sektor där ju fysik närvaro är viktigare.
Jämlikhet: Hemarbetet utförs fortfarande huvudsakligen av kvinnor. Det saknas dock stöd för att detta skulle ändras vid en eventuell arbetstidsförkortning
Pensioner: Vi har ett pensionssystem sen 2002, som bygger på att vi själva tjänar ihop till vår egen pension. Att då ”i realiteten” minska denna inkomst är nog att skapa problem inför framtiden (kommande generationer).
Kompetensförsörjning & ”talent management”: För att säkerställa kompetensförsörjningen (rekrytera och behålla personal) i svenskt näringsliv och offentlig sektor behövs arbetstiden användas som en av många parametrar för att locka ”attraktiv arbetskraft”. I motsats till vad som påstås har dock detta ingenting med den aktuella debatten om generell arbetstidsförkortning att göra.
Livsstil: Det dyker i denna debatt ibland upp argument som att ”minska konsumtionssamhället” eller ”dela på jobben”. Vissa är helt relevanta från ett miljö och klimatperspektiv men det visar sig oftast att stödet för dem är ganska begränsat om det innebär en sänkt materiell levnadsstandard för den vanlige medborgaren.
Ekonomi: Vi har i Sverige en förskräckande erfarenhet av att på 70 talet genomföra ofinansierade reformer och borde därför veta att det endast leder till ökad inflation vilket alltid främst drabbar de sämst ställda. Ska därför arbetstiden förkortas så måste det ske inom befintligt löneutrymme (=produktivitetsökning). Att debatten återuppstått kan kanske förklaras av att dagens 30 åringar har varken upplevt hög ränta eller inflationsdrivande lönehöjningar.
Slutsats: Svensk arbetsmarknad är inte homogen! Att sänka arbetstiden liksom att införa flexibel arbetstid går säkert bra inom ett stort och växande antal områden medan det vore katastrofalt inom exempelvis tillverkningsindustri och schemalagd serviceverksamhet (vård & omsorg). En generellt sänkt arbetstid med hjälp av lagstiftning vore därför ytterst olämpligt. Det bästa sättet är nog därför att prioritera upp frågan om arbetstid i förhandlingarna om utnyttjandet av löneutrymmet, men de frekventa hänvisningarna till kommande produktivitetsförbättringar med hjälp av AI, får nog vänta tills de verkligen har materialiserats.