Bland vissa anhängare av en liberal marknadsekonomi (libertarianer, nyliberaler etc.) finns ofta ett missförstånd att detta sker genom att minimera den gemensamma statens omfattning och inflytande i mesta möjliga mån. Såväl teori som erfarenheter talar emot detta resonemang.
I marknadsekonomin ligger definitionsmässigt en strävan för varje enskild aktör på en marknad att maximera sin marknadsandel. Dessutom stöder industrisamhällets utnyttjande av skalfördelar en sådan utveckling. Om det då inte finns en aktiv och stark konkurrensmyndighet så leder båda dessa fenomen till att oligopol eller monopol uppstår på allt fler marknader. Flera erfarenheter bekräftar detta teoretiska resonemang:
- I USA under mellankrigstiden monopoliserades allt fler marknader vilket gjorde att konkurrensmyndigheten behövde gå in och tvingade företagen att dela upp sig
- I Sverige under 50–60 talen fanns ett outtalat samförstånd mellan näringsliv och stat att för att industrin skulle kunna bli internationellt konkurrenskraftig och utnyttja sina skalfördelar så hade vi en extremt svag konkurrensmyndighet. Detta gynnade det befintliga näringslivet (framförallt konsumentkooperativa och lantbrukskooperativa företag) och missgynnade det som brukar kallas ”kreativ förstörelse” (dvs näringslivets utveckling). Ett minne från den tiden är oligopolsituationerna på bank och detaljhandels marknaderna.
Till detta kommer att i alla samhällen finns en rad grundläggande värderingar kring miljö, klimat, etik, moral, jämlikhet etc. För att aktörer på marknader ska kunna bejaka och anpassa sig till dessa krävs att det finns myndigheter som omsätter värderingarna i tydliga och användbara regelverk.
Det finns alltså ingen anledning för vänner av liberalism och marknadsekonomi att motsätta sig att staten går in och säkerställer att konkurrensen upprätthålls bl.a. genom att kritiskt granska och ibland ifrågasätta företagsfusioner eller lägger fast regelverk för aktörer på olika marknader. Vänner av marknadsekonomi bör istället bejaka att samhället (staten) tillhandahåller strukturer för marknadens aktörer att verka inom, för att sträva emot en utveckling av såväl egen vinning som det gemensammas bästa. Viktigt är dock att hela tiden granska att dessa institutioner verkligen gör sitt jobb.
Anders Kron i juli 2024