Vi publicerade ett blogginlägg i augusti 2023 om demokratins problem och möjligheter. En sådan är att verkligen ställa alternativen mot varandra i en öppen debatt, inte bara med dom redan troende utan också med motparten, och därvid använda fakta och inte tyckanden (eller personliga påhopp). Det anknyter till debatten för några år om fakta resistens (med bl.a. böcker av Åsa Wikforss & Hans Rosling) och gäller lika mycket vänster- som dagens högerpopulism.
Det känns därför oroande att när man besöker de olika tankesmedjornas seminarier och Rapport presentationer, att de övriga närvarande alltid representerar den aktuella organisationens egen inriktning, aldrig någon från ”den andra sidan”. Inte ens i de organisationer som gör anspråk på att vara ”neutrala” ställs de olika alternativen mot varandra och när det görs i media (exempelvis i SVT) så ägnar sig debattörerna mer åt personangrepp än faktabaserad diskussion. Det stimulerar ju knappast den för demokratin så viktiga faktabaserade kunskapsinhämtningen hos medborgarna, och därmed följande livliga faktabaserad debatt!
Alla svenska politiker säger sig värna demokratin! Men, för demokratin är det grundläggande att vi har en kunskapsbaserad dialog och att vi tvingas försvara våra ståndpunkter i öppen debatt med meningsmotståndare. För att uppnå det är det också viktigt att vi visar respekt för personer med andra åsikter (=undviker personangrepp).
Vi talat ju ofta om problemet med ett uppdelat Sverige i form av inkomstskillnader, utländsk/inhemsk bakgrund, stad/land etc. Efter att under senare år ha bevistat seminarier både hos näringslivsorganisationerna (IFN, IVA, Timbro) och löntagarorganisationerna (Arena idé, Futurion, Tiden) och andra (Fores, Kvartal, SNS, Institutet för framtidsstudier), måste jag oroas över en annan uppdelning, nämligen i kunskaps- och fakta inhämtningen.
I svensk samhällsdebatt kritiserar vi ju andra (Trumph, Orban, le Pen m.fl) för fakta resistens, men problemet verkar finnas på närmare håll!!!!!
Den svenska samhällsdebatten har under senaste decenniet blivit allt mer konfrontatorisk. Därför var välgörande när Daniel Suhonen och Alice Teodorescu i SVT försökte finna likheterna i stället för skillnader, över blockgränserna. Ett liknande initiativ har tagits av nationalekonomen Andreas Bergh och statsvetaren Niklas Altermark på Katalys som i podden Röd och blå försöker bena ut verkliga meningsskiljaktigheter och s.k. symbolpolitik.
Det vore kanske bra med ett liknade initiativ inom tankesmedjorna värld. Det ska dock sägas att SNS gör sådana försök, men dessa klingar ganska ensamt i samhällsdebatten. Likaså finns en sådan ambition uttalad hos Sveriges minsta mediehus Kvartal.
Bakgrunden kanske är att den svenska politiska debatten (och journalistiken) under senare denna tid blivit allt mer likriktad: Trumph, SD och Orban är dumma och Demokraterna (i USA), Macron och da Silva (i Brasilien) är goda, oberoende av vad dom tycker, säger eller gör. Att det kan vara ett symtom på ett större problem verkar ingen reflektera över. Det påminner om; Ludvig Holberg berömda citat; alla säger att Jeppe super men ingen frågar sig varför, dvs: alla säger att Trump är dum men ingen frågar sig varför hälften av amerikanerna röstar på honom.
Därför är det välgörande med SvD journalisten Malin Ekmans öppna brev liksom Expressen journalisten Victor Malms kommentar av detta, och Kvartals ifrågasättande av svensk medias rapportering av upploppen i England i somras.
Värmdö i augusti 2024
Anders Kron